Jag brukade
Jag brukade aldrig tro att jag kunde bli något. I flera år levde jag utan att tänka på hur min framtid skulle bli. Jag vågade inte tänka på den och i samband med att jag blev sjukskriven slutade jag tro att jag kunde bli något.
Sedan kom han, P.O, som trodde på mig. Jag började tro att jag verkligen kunde bli något. Att jag hade en chans här i världen. Igår blev han arg på mig och sa sitt "hej då". Nu vet jag bara inte vad jag ska göra. Det känns som om jag inte orkar kämpa längre. Mina planer som jag vågat göra upp efter P.Os uppmuntringar har jag slopat nu, dom kommer inte att fungera utan hans stöd.
Det stödet han gav mig var värt så mycket för mig. Det var otroligt värdefullt, och nu är det som om all luft går ur mig. Jag kommer aldrig att våga genomföra mina planer utan P.Os stöd.
Sedan kom han, P.O, som trodde på mig. Jag började tro att jag verkligen kunde bli något. Att jag hade en chans här i världen. Igår blev han arg på mig och sa sitt "hej då". Nu vet jag bara inte vad jag ska göra. Det känns som om jag inte orkar kämpa längre. Mina planer som jag vågat göra upp efter P.Os uppmuntringar har jag slopat nu, dom kommer inte att fungera utan hans stöd.
Det stödet han gav mig var värt så mycket för mig. Det var otroligt värdefullt, och nu är det som om all luft går ur mig. Jag kommer aldrig att våga genomföra mina planer utan P.Os stöd.
Kommentarer
Trackback
